NYHETER

Skrivlust och författardrömmar del 1: Den inre viljan och längtan

Intresset för att skriva och ge ut böcker har vuxit mycket under senare år och det är många som drömmer om att ge ut en bok och bli författare. Jag tror inte det är för mycket att säga att skrivintresset har blivit en folkrörelse. Skrivkurser, skrivgrupper, böcker, tidningar, podcasts, Facebookgrupper, resor för skrivande till både när och fjärran. Listan med exempel på allt som finns för den intresserade kan göras lång och ännu längre. Lägg därtill den växande egenutgivningsbranschen och alla tusentals manus som varje år skickas till svenska förlag, så blir omfattningen av skrivintresset tydlig.

Men hur kommer det sig då att intresset har blivit så stort? Och varför sker det just nu? I en serie inlägg tar jag upp vad jag fann när jag undersökte de här frågorna och om du vill kan du läsa mer om allt det här i min bok Varför skriver du? En bok om skrivlust och författardrömmar i vår tid. (Om du följer länken hittar du också det första kapitlet)

Skrivandet drivs självklart av en lust att faktiskt sätta ord på pränt. Men de inre drivkrafterna kan se minst sagt olika ut. En del drivs av flera inre motiv medan andra bara har ett. Skälen till att vi skriver kan dessutom variera med sammanhang och typ av text. De inre orsakerna till skrivandet är snåriga och inte helt enkla att bena ut.

När jag började ställa frågan om varför någon skriver fick jag ofta ganska svävande svar. Det var förklaringar som ”jag skriver för att jag mår bra av det”, ”för att jag vill” eller ”det är bara sådan jag är”. Det hände också att jag fick ”jag vet inte” som svar. Men när jag fortsatte min undersökning fördjupades svaren. De kom mer att peka på hjärtats driv, längtan och lust med starka krafter och trängande behov. Det handlade om ord, känslor och berättelser som bara måste ut.

För en del är skrivandet först och främst det uttrycksmedel som passar dem bäst. För dem är ord och berättelser den självklara vägen för att uttrycka sig själv och vad det är att vara människa. För andra är skrivandet också ett sätt att göra ett avtryck och lämna något efter sig. Det sägs att mycket skrivande drivs av den underliggande vetskapen om att vi alla har en utmätt tid.

Ibland handlar skrivandet om att minnas. Här drivs skrivandet av en iver av att dokumentera något som är viktigt och som inte får falla i glömska. För andra är det tydligare att skrivandet hjälper dem att hantera och bearbeta svårigheter och kriser av olika slag. När livet presenterar nästan outhärdliga utmaningar blir skrivandet för många ett sätt att läka och hela. Eller åtminstone ett sätt att överleva i väntan på hjälp.

En drivkraft som jag såg många exempel på var att beröra och göra gott. Många beskrev att de ville att de egna orden skulle röra vid andra människor och kanske förändra deras liv. De önskade att läsarna skulle bära med sig texterna och att de skulle få betydelse på ett djupare plan. Samma önskan fanns hos dem som tydligast skriver för att lyfta fram en alldeles särskild händelse eller företeelse. Exempelvis för att väcka debatt, skapa opinion eller för att ge ett helt nytt perspektiv på någon viktig fråga.

För den som skriver skönlitterärt kan skrivandet också drivas av den härliga känslan som ligger i att få vara i sin egna skrivna värld. Även om den ibland är befolkad med de svåraste individer, i miljöer de flesta vill hålla sig undan i verkliga livet. Men för den som skriver och fritt skapar kan det vara en skön plats att få dra sig undan till, bortom en krävande omvärld.

Men det är inte enbart den skapade världen och texten som blir till i skrivandet. Även författaren kan uppleva och drivas av känslan av att genom skrivandet själv bli till. När vi skriver upptäcker vi saker om oss själva. Vi får syn på våra jag och vem vi egentligen är – eller kanske vill vara.

Många är också de som skriver bara för att det är så roligt! Inget annat. Bara ren och skär skaparglädje och lust. Och inget fel i det. Hos dem ryms ofta ett stort intresse för ord och språk. Det är något som de självklart delar med de som tydligast skriver av andra skäl. Men de som skriver för att det är så roligt lyfter fram det alldeles särskilt.

Ytterligare en drivkraft ligger helt nära detta. Det är den om kärlek till berättande. Då drivs skrivandet av den glädjefyllda fascinationen över att ha liv, miljöer och händelser helt i sin hand. Skrivandet blir ett sätt att fånga berättelser som bubblar i det inre, för att sedan kunna veckla ut dem och få dem ur sig.

* * *

Det här var en introduktion till det jag fann om de inre motiven när jag undersökte frågan om varför så många vill skriva och bli författare. Jag upptäckte också att många yttre drivkrafter spelar en avgörande roll. I kommande blogginlägg tar jag därför upp förklaringar som vi hittar i vår omvärld. På olika sätt hänger de ihop och deras påverkan är inte alltid så tydlig. Det enda vi kan vara säkra på är att de påverkar oss. Nästa inlägg ser närmare på hur skrivande på olika sätt kommit att bli allt viktigare. Det handlar om: Våra skrivande liv.

Allt gott och på återhörande!

Ulrika