NYHETER

Skrivlust och författardrömmar del 4: Det ständiga bruset

Vi är nu framme vid den fjärde delen i den här inläggsserien som i korthet tar upp det jag fann när jag undersökte varför så många vill skriva, ge ut böcker och bli författare. Om du tycker att det här låter intressant hittar du fördjupade resonemang i min bok Varför skriver du? En bok om skrivlust och författardrömmar i vår tid. Idag tar jag upp det ständiga bruset och hur det påverkar lusten att skriva.

I olika sammanhang talas det idag om hur flödet av information blivit allt mer intensivt, högljutt och påträngande. Ofta handlar det om hur mycket vi och våra hjärnor egentligen klarar av och hur det påverkar både vuxna och barn. Stress, oro och ibland utbrändhet är ord som följer med resonemangen. Finns det kanske en gräns för hur mycket nyheter från jordens alla hörn vi kan hantera, samtidigt som vi ska förhålla oss till strömmen av erbjudanden, åsikter, skvaller och mängder av signaler från sociala medier, spel och vår konstanta uppkoppling? Ja, vad gör det ständiga bruset med oss egentligen?

Förutom att informationsflödet är påslaget hela tiden innehåller det mängder av bilder om hur vi ska vara, vad vi ska göra och hur vi ska leva våra liv. Det gör att vi hela tiden matas med idéer om det perfekta livet, det perfekta hemmet, den perfekta kroppen, relationen, semesterresan eller hur en perfekt midsommarfest eller julkalas ska vara. Det är som om vi ständigt får påminnelser om att vi har en brist, att vi inte duger helt och hållet – och så klart: vad vi kan göra eller helst köpa för att avhjälpa det hela.

Som om det inte vore nog, översköljs vi av alla val vi har att göra. Abonnemang på telefon, bredband och el? Pensionsfonder? Vårdcentral? Försäkringsbolag? Skola till barnen? Självklart kan det vara bra att ha alternativ men ibland blir det för mycket. Ett annat exempel är när vi ska handla mat. Tilltron till kundens makt att välja det rätta är stor. Men det är inte lätt och vi har många olika aspekter att förhålla oss till, nästan oavsett vilken matvara vi ska köpa. Klarar vi av att göra de välinformerade valen på språng mellan vardagslivets aktiviteter eller efter jobbet (kanske med barnen i släptåg)?

För egen del känner jag mig minst sagt osäker när jag står där och försöker förstå producenternas miljöengagemang och etiska ställningstaganden. Eller om jag ska ta den rättvisemärkta, den ekologiska eller kanske den utan tillsatser? Och hur var det nu med de senaste hälsorönen – vad är egentligen nyttigt och bra (just nu)? Ja, en del val är komplicerade andra enklare. Oavsett så kräver valmöjligheterna vår uppmärksamhet och utbudet av allt som finns att tillgå blir en del av det ständiga bruset.

Men hur hänger allt det här ihop med att så många vill skriva och bli författare, kanske någon undrar? Jo, just genom att bruset har så många frekvenser och är så intensivt och så påträngande. Det överöser oss och gör det svårt för oss att höra oss själva och vad vi vill och till sist veta vem vi är. När vi själva nästan drunknar i all som strömmar emot oss, föds en längtan att på något sätt höra sin egen röst men också att bli hörd och lyssnad till. Det är som om det ständiga bruset bidrar till att vår lust att uttrycka oss bara växer. Att skriva blir som ett sätt att i bruset ropa: Hallå! Jag finns jag också!

I den här inläggsserien har vi tidigare sett att skrivande i olika former har blivit en stor del av våra liv. Det har gjort att det också kommit nära många fler som uttrycksform. Vi har också sett hur den tekniska utvecklingen gjort sitt, där de flesta har tillgång till en dator hemma. Bruset och tillgången till både skrivande och teknik är därför tätt sammanbundna med lusten att uttrycka den man är och det man vill i ord.

I bruset finns dessutom väldigt många bilder av andras skrivande. På nätet finns mängder av skriv- eller författarbloggar och på sociala medier är det många författare som trängs. Det finns alltså gott om inspiration och förebilder. Sammanlagt betyder de här yttre delarna en hel del för det stora intresset för skrivande och att bli författare. Men självklart finns det mer. Nästa del tar därför upp en särskild frekvens i bruset. Det är en frekvens som speglar vår tids törst efter det verkliga och genuina i en individualiserad tid. En törst som föder mycket skrivande. Nästa inlägg handlar därför om: Jaget i centrum.

Allt gott och på återhörande!

Ulrika