NYHETER

Lite om att läsa och bli läst

Läsandet tycks ha en särskild betydelse för skrivandet. Ofta handlar det om vikten av att läsa andras färdiga texter. Romaner, noveller, dikter, artiklar. Stora eller små texter. Stora eller små författare. Huvudsaken är att vi läser, heter det. Det sägs att det berikar vårt språk, att det utvecklar vårt skrivande, att vi ser hur andra hittar lösningar i sina texter. Inspiration och lärande. Så är det nog. Men läsandet har också andra nyanser.

Exempelvis får läsandet en lite annan färg när vi läser varandras texter för att bidra till utvecklingen av en text. Eller till utvecklingen av författaren. Jag minns en av mina första textresponser. Hur jag famlande försökte ge konstruktiva synpunkter på gestalter, miljöbeskrivningar och dialog. Det var svårt. Av flera skäl. Svårt för att jag själv visste (eller vet!) för lite om hur det där ska göras riktigt bra. Svårt för att jag inte visste hur mottagaren skulle ta kritik. Svårt också för att jag visste att snart var det min tur att få respons på mina nedplitade rader…Men allra svårast för att texten var tung. Blytung. Och för att det så uppenbart handlade om författaren själv. Nu var jag, turligt nog, inte ensam om att ge respons. Jag vet inte hur mycket vi lyckades påverka texten men jag tror någonstans att vi i alla fall bidrog till att författaren fick syn på en ny eller annan del av sig själv. Där någonstans finns en spännande dynamik i den här formen av läsande. Författaren skriver. Läsarna läser och ger respons. Och författaren upptäcker nya saker om sig själv. Även när texten inte direkt handlar om den som skriver.

Ytterligare en nyans av läsande hittar vi i läsandet av våra egna texter. Texter som kan vara bearbetade efter andras vägledning eller texter som ingen någonsin har fått se. När vi läser dem efter en tid kan vi ofta se att vi rört oss. Att något hänt. Att vi utvecklats och faktiskt inte är kvar på riktigt samma plats som när vi skrev texterna. Ibland kan vi också känna sann stolthet över ett tidigt alster. ”Tänk att jag skrivit det där!” Känns det igen?

Oavsett vad vi upplever när vi läser våra egna och andras texter är det resultatet av en komplicerad växelverkan. Ett samspel mellan tankar, känslor och ord. Vårt intellekt och våra händer. Kropp och själ. Det blir till skrivande och läsande i skön förening.